eklunda

En djungelsaga

8 september
En djungelsaga
kl. 18.00
60:-
7 år










Bildrutan är mörk. Arne Sucksdorff talar om Murias som hör till Indiens urinvånare och som lever i Bastars djungelområde i hjärtat av Indien. Självhävdelse är ett okänt begrepp för Murias som i stället strävar efter att människor ska leva lyckliga tillsammans. Murias lever primitivt rent materiellt, men de äger stor kunskap om mänsklig gemenskap. 
Sucksdorff avslutar med att uttrycka en förhoppning: 
Att Murias, när filmen är slut, för publiken inte ska vara exotiska främlingar utan vänner och medmänniskor. 
Efter förtexter tar själva filmberättelsen vid. 
Det är marknad. Den domineras av Murias, djungelns eget folk. Här finns bland andra Ginjo och hans hustru Riga. Han är av Muria-stam men hon är av annan stam och kast. Här finns också Ginjos unge kusin Chendru och hans farfar. 
Efter marknaden beger de sig alla hem till sin by. Ginjo har två bufflar spända framför sin vagn. De är grunden för familjens försörjning. 
Plötsligt visar sig en leopard. Chendru griper efter sin pilbåge och vill skjuta -- men hindras. Kanske har leoparden kommit tillbaka till deras skog; en leopard dödade en gång Chendrus far. Det inträffade är ett dåligt tecken för Ginjo och Riga. 
Tillbaka i byn berättar farfar sagor för Chendru på kvällen. De äldre ungdomarna är församlade i Goten, byns glada ungdomshus. Här lär sig pojkar och flickor att umgås ömt och varsamt. Här åkallas också Mata, allmodern och jordgudinnan. 
Nästa dag får Chendru syn på en leopard ute i skogen. Han berättar i byn vad han sett, och detta skapar oro. 
Leoparden river en av Ginjos bufflar. Det är en svår förlust, men det innebär samtidigt en möjlighet för honom att stärka sin ställning i byn, där han genom giftermålet med Riga blivit utfrusen -- om han kan döda leoparden. 
Ginjo håller vakt vid buffelkadavret som så småningom lockar till sig en tiger. Ginjo skjuter med sin pilbåge och dödar den. Men byns äldste är betänksamma. De ser det som ett farligt misstag att döda en tiger, djungelgudens redskap, nu när det är dags att plöja fälten. 
Ginjo får slita extra hårt med plöjningen. Han får ta sin döda buffels plats framför plogen. 
Chendru fångar en leopardunge som han tar hand om och som blir allas favorit i byn. 
En natt när Ginjo vaktar sitt fält, blir han överfallen och skadad av en leopard, och kort därefter tar den en get i byn. 
Medan barnen i byn leker leopardjakt, bygger männen en stor leopardfälla. 
På kvällen en tid senare återkommer leoparden till byn. Den undviker fällan. Oron i hyddorna är stor, och Chendru har inte minst besvär med att lugna sin nu halvvuxna leopardunge. Medan den stora leoparden befinner sig på en hyddas tak, börjar byinvånarna föra oväsen. Chendru trummar. Och till sist försvinner leoparden. 
Efter detta ordnar prästerna en dans för gudarna. Man vill veta vem som bär skulden till att leoparden hemsöker byn. Gudarnas svar blir att Ginjo är skyldig. Med sin familj och sina få ägodelar tvingas han flytta ut i djungeln. 
Leoparden visar sig vid floden nära byn. Männen i byn samlas till ett drev för att oskadliggöra djuret. Ginjo vill ansluta sig men nekas detta. Han är i onåd hos gudarna och bringar olycka. 
Ginjo drar sig undan till sin nyuppförda djungelhydda. Chendru följer med honom. 
Leoparden, som har rivit en hjort, gömmer sitt byte i ett snår och börjar retirera. 
Drevet tror sig ha ringat in leoparden. Man krymper ringen och närmar sig medelpunkten. Då tittar en kanin fram. Männen brister i skratt. 
Ginjo och Chendru lämnar hyddan för att delta i glädjen över den, som de tror, nedlagda leoparden. Plötsligt upptäcker Chendru leoparden som strax försvinner. Den tycks gömma sig i en klippskreva som Ginjo nu sakta närmar sig. Chendru avvaktar i bakgrunden. Plötsligt blir Ginjo överfallen av leoparden. Chendru skriker. Männen i drevet hör skriket och kommer springande. 
Leoparden ligger död med Ginjos pil i sig. Ginjo är också död. 
Männen från byn kommer till Riga vid hyddan. De betygar henne sin vördnad och delaktighet i sorgen. 
Chendru har uppsökt ensamheten vid floden.